En redesign börjar inte med att välja nya färger. Den börjar med att se på den befintliga webbplatsen med lite distans: vad fungerar fortfarande, vad skapar förvirring och vad berättar inte längre projektets historia på rätt sätt.
För mig handlar redesign först och främst om att läsa. Att läsa strukturen, informationens tyngd, ordningen i vilken saker kommer och vilket intryck sidan ger innan någon ens hunnit börja använda den.
Allt behöver inte bytas ut. Ibland räcker det att ta bort visuellt brus, ändra en hierarki, ge viktigt innehåll mer utrymme eller göra en relation tydligare. I andra fall behöver själva tonen förändras och ett nytt visuellt språk byggas för att föra webbplatsen närmare det projekt den har blivit med tiden.
Jämförelserna nedan visar just den övergången. Före och efter är det synliga resultatet; det som intresserar mig mest är vad som händer däremellan.
Studier som rör externa varumärken är fristående visuella övningar och inte officiella webbplatser eller beställningsarbeten. Varumärken, namn, texter, bilder och tillhörande rättigheter ägs av respektive innehavare.
Min egen webbplats har också varit platsen där jag lärde mig att ändra uppfattning.
Genom åren har jag använt den för att prova mycket olika visuella språk. Vissa låg närmare fotografi, andra var mer grafiska och några medvetet illustrerade. Jag ser inte de versionerna som misstag att gömma undan, utan som steg som visar hur smaken förfinas och framför allt hur förståelsen för vad en sida behöver göra förändras med tiden.
Det här är personliga experiment, inte beställningsarbeten.
Under en period förde jag webbplatsen mot en nästan arkivlik form: stora bilder, långsammare rytm och ett upplägg närmare en personlig publikation.
Det fungerade bra som ett personligt berättande, men sämre när webbplatsen också behövde förklara tjänster, kompetens och arbetssätt tydligt.
Sedan provade jag en mer illustrerad och tydligt personlig riktning. Webbplatsen slutade nästan fungera som en traditionell portfolio och blev en liten visuell värld i sig.
Det var ett nyttigt experiment för att förstå hur mycket karaktär ett gränssnitt kan bära innan det visuella språket börjar ta över innehållet.
Ännu tidigare arbetade jag på ett mycket hårdare och mer grafiskt sätt: starka kontraster, synlig struktur, frontal komposition och få visuella kompromisser.
Det lärde mig att bygga närvaro och hierarki utan att förlita mig på dekoration. Många av de lärdomarna finns kvar, även om resultatet idag är betydligt lugnare.
